elisabethlindroth.se

För nästan exakt fem år sedan (2014?!?!??!?!?!) startade jag bloggen. Då var jag höggravid med Åke och var apless på det. Visste ingenting om hur livet skulle bli med barn och tänk att jag då inte heller visste att det skulle komma en liten Gry också och förgylla livet.

Så här såg första inlägget ut. Måste medge att jag var rätt het som höggravid men det var ju också fem år och MÅÅÅÅNGA sömnlösa nätter sedan.

Inte kunde jag då heller förstå vad den här bloggen skulle komma att betyda för mig. Vad den har följt mig igenom. Och vad den också verkar ha börjat betyda för er som läser. Så mycket att ni helt godhjärtat och kärleksfullt hjälpt mig så att bloggen nu har minst ett år till kvar att leva! Jag kände mig så glad när jag betalade fakturan, för fastän jag var villig att låta bloggen försvinna för att prioritera livet utanför den, kände jag att den ju också är så viktig för mig. Därför är jag enormt lycklig över att jag får ha inte bara den, utan också er kvar i mitt liv. TACK!

Så nu hoppas jag att vi kan höras lite oftare framöver, jag vill så klart ta er med på det är knasiga livet som jag lever. Det är så mycket nytt och så mycket läskigt men samtidigt så mycket spännande!

Ser fram emot ett till år med er!

PUSS!

27

Älskade ni! Hade inte räknat med denna reaktion på mitt senaste inlägg. Ville bara informera er om den bistra sanningen, hur knapert och oglammigt det kan vara att vara en med en blogg som också just blivit ensam ekonomiskt.

Jag är ju sen gammalt väldigt ekonomiskt stressad och det är sannerligen inte enklare nu. Särskilt inte första månaderna, då det är extra många utgifter och jag gärna vill försöka få ett hum om hur jag kan röra mig med de pengar jag får in varje månad.

Att flera av er nu, både här och på Instagram, erbjudit sig att Swisha ett litet bidrag för att jag ska kunna betala bloggens kostnad är ju helt overkligt! Jag är väldigt stolt av mig och kanske också väldigt svensk, men det känns oerhört pinsamt att få pengar av andra.

Jag vill inte känna mig som en stackare som folk tycker synd om och är också rädd att jag kommer känna någon sorts tacksamhetsskuld gentemot er och må ÄNNU mer uselt om jag inte uppdaterar här så ofta.

Samtidigt känner jag att bloggen ju under en lång tid varit helt reklamfri, fastän erbjudanden funnits, och att jag på så sätt inte tjänat några pengar på den eller tvingat på er massa reklam. Så KANSKE skulle jag kunna acceptera typ en femma här och en tia där? Inga stora summor!

Så svårt att veta hur jag ska tänka kring detta men har kommit fram till att jag inte kommer lägga ut mitt nummer. Det går så klart googla fram men den som väldigt gärna vill och anser sig kunna avvara ett par kronor får gärna skicka ett dm på Instagram (@elisabethlindroth) eller ett mail till mig: elisabethlindroth@gmail.com, så diskuterar vi lite där!

Återigen, tusen tack för all kärlek! Det värmer! ❤

På grund av brist på bilder just nu bifogar jag mitt senaste jobbfoto. Vill tacka Gry för biffig högerarm, efter snart tre års konstant bärande.

 53

Hej!

Som ni trogna läsare vet, har jag ju tidigare bloggat och tjänat pengar på den. I dagsläget kostar bloggen endast för mig, då jag måste betala en avgift för webbhotellet där den ligger och myser.

Det handlar inte om några astronomiska summor men som nyseparerad moder med tusen utgifter är det helt enkelt omöjligt för mig att pressa fram dessa pengar.

Avgiften ska betalas NU och jag antar att bloggen försvinner om den inte betalas. Just nu vet jag ärligt inte om jag kan försvara att prioritera bloggen framför barnens och mina behov. Samtidigt har jag så jäkla mycket jag vill skriva om här nu!

Så vi får se hur allt blir, kanske dyker bloggen upp i en enklare form på någon annan plats eller så får jag börja pumpa annonslänkar och försöka få ihop till bloggens kostnad.

Ville egentligen mest bara kika och och berätta det här för er, så att ni vet hur det ligger till!

Ska jobba för att lyckas behålla min trygga plats på internet, uppdaterar er hur det går! ️

Barnens första middag i lägenheten. Det har gått både bra och lite mindre bra för dem att vara här. Det är mycket nytt för oss alla och ibland kan det bli lite för spännande. 143

HEJ! 

Har medvetet låtit bli att blogga ett tag nu, när saker varit lite extra sköra och livet varit som i ett litet mittemellan-läge. Nu väntar dock en flytt för mig under nästa vecka och livet kommer förändras på så himla många sätt och då känner jag att jag behöver få skriva av mig lite.

Bad de som följer mig på Instagram ställa en del frågor där, eftersom jag har fått så många på sistone som jag inte hunnit/orkat svara på, men då jag skulle dela svaren där blev det något fel. Tänker därför att jag bränner av svaren här i stället!

SÅ, fram med dryck, chips och eventuellt snus, för här kommer en vägg av info-text för den som är intresserad!

Flyttar du till hus eller lägenhet?

Hade sån panik i början, då det verkligen fanns NOLL lediga bostäder i Burträsk precis när vi bestämt oss för att separera. Alla jag frågade sa det också, att det var i princip omöjligt att hitta något. Sedan hände det bara, som det oftast gör, att en lägenhet bara finns ledig. Ska flytta till en trea på drygt 80 kvadratmeter, i ett hus där bara en annan familj bor. Lugnt och mysigt och jag ska se till att fixa lite där också! Får tillträde i helgen som kommer!

Hur känner du inför att bo själv med barnen?

Både och. Vill inte avslöja för mycket om saker som varit problem i Leifs och mitt förhållande men vi behöver verkligen få hitta våra egna föräldraroller med barnen. På så vis kommer det bli kanon! Att få hitta egna rutiner och en egen vardag. Däremot känns det självklart läskigt att vara deras enda trygghet de dagar de är hos mig. Samtidigt har jag en känsla av att Leif och jag alltid kommer vara tillgängliga för varandra om det behövs eller blir superjobbigt. Jag är ju även uppvuxen med en superstark, ensamstående mamma och har henne som förebild. Det går!

Hur känns det att lämna huset som du slitit så hårt med?

Ärligt talat, helt okej. För mig var det aldrig någon tvekan att Leif skulle bo kvar, då det på många sätt mer är hans dröm att bo så. Jag var osäker innan vi flyttade dit, då jag är rädd för mörkret och ensamheten på landet och har varit positivt överraskad över hur bra jag ändå trivts. Dock har jag aldrig varit ute i skogen själv, aldrig ens gått ut till uthuset eftersom jag är för rädd för råttor och skulle på så sätt aldrig kunna bo där ensam. Allt slit vi la ner där är ju även slit vi la ner för att kämpa med vårt förhållande. Vi gjorde verkligen allt för att göra livet bättre och hela renoveringen gjorde att vi för en stund jobbade stenhårt mot ett gemensamt mål. Kanske gav det oss också en möjlighet att inte känna att andra saker inte var optimala i våra liv men det var fint. Jag älskar att fixa, måla och göra det hemtrevligt och jag är sjukt glad att det blev så bra i huset där mina barn ska bo och där Leif förhoppningsvis ska få trivas länge till!

Mår du bättre i själen nu?

Ja. Jag tänker inte lika mycket, analyserar inte saker och det gnager inte ständigt i min hjärna. Det är som att den gått på högvarv under de senaste tre åren men aldrig riktigt kommit fram till något alls. Det är utmattande och det har gått ut över SÅ mycket. Nu när beslutet är taget har jag tänkt på så många saker som plötsligt blir så tydliga och självklara när jag ser det från där jag står nu. Självklart mår jag dåligt till och från ändå men inte alls på samma sätt, eftersom jag nu har konkreta anledningar till att må dåligt och slipper tänkatänkatänkatänka konstant.

Sitter i samma båt som dig, har precis flyttat ut med mina barn på halvtid. Hur orkar man?

Kan ju bara utgå från mig själv nu och vår situation. Vi är båda på det klara med att detta är något vi måste göra för att inte ta kål på oss själva och just därför orkar vi. Det KOMMER bli tungt men det ÄR tungt att leva i ett förhållande också. Skillnaden är bara att man är två om att ha det tungt. Sedan ser jag det supermycket ur mina barns ögon också, jag tror att de kommer märka att jag mår bättre och se att deras föräldrar är vänner och vettiga människor. Det gör otrooooligt mycket för barn, det kan jag bekräfta utifrån egna upplevelser av skilsmässa som barn. Kämpa på, du kommer klara det! Se till att göra roliga saker som bara är för DIG när du inte har barnen.

Får vi följa med i eventuell renovering?

JA! Så klart! Kommer låta er hänga med från allra första början, är så peppad på att få inreda och fixa och piffa! Det kommer bli fokus på billiga lösningar, återbruk och färg! Detta mest pga fattig person. 🙂

Hur mår du?

Vanligaste frågan! Så många som undrar och det är så himla fint tycker jag.  Jag mår bra oftast. Däremot är jag rätt stressad inför flytten och inför hur allt praktiskt ska lösas men det vet jag kommer lugna sig efter ett tag. Är även extremt ekonomiskt stressad, då det är en del utgifter just nu men känner mig allmänt rätt lugn ändå. DET MESTA LÖSER SIG.

Självklart känns det aptrist att inte få träffa med Leif och hänga med honom varje dag, som jag ju gjort typ varje dag i nästan 13 år. Han är en så fin människa och att inte längre få sms från honom med spretiga handlingslistor på väg hem från jobbet kommer kännas tomt. Tror att det kommer bli en tuff tid när jag flyttat, när allt är nytt och jobbigt. Kan återkomma då och berätta hur jag mår, men just nu känner jag mig rätt peppad och nervös. Och glad. Och ledsen.

Ska försöka uppdatera här lite oftare nu, när saker börjar lugna sig och falla på plats, fortsätt gärna ställa frågor! Svarade inte riktigt på alla nu, hade inte så mycket tid och heller ingen lust att svara på saker som fortfarande är för färska för att få ett vettigt och genomtänkt svar.

Hoppas ni alla andra mår bra, trots mitten av mörkaste november och allt sånt hemskt.

Puss! 

 

 213