Den här veckan är rätt intensiv med ganska mycket saker som händer som jag inte riktigt kan skriva om. Därför blir det lite glesare här tyvärr men jag jobbar på’t!
Tycker att det är så himla kul att skriva här med er och älskar när ni kommenterar och gör mig glad och LUGN! Alltså att läsa era kommentarer på mitt förra inlägg har på riktigt lugnat mig SÅ himla mycket, tack! Började på riktigt tro att jag var helt ensam om att uppleva detta kaos men tydligen var det inte så.
Leif och jag hade ett snack igår där vi konstaterade att vi blivit för insyltade nu igen, i och med att eftersom vi lever mitt i smeten konstant. Man blir helt enkelt såååå nerdragen ibland att man bara ser sin lilla värld och inte en centimeter utanför den. Efter ett tag blir det lätt att hugga på varje liten konflikt och tappar den lilla stubin man haft innan.
Vi insåg att vi tar ALLDELES för många konflikter med barnen nu, så pass många att vi helt enkelt tappar all energi. I många fall retar ju barnen oss just för att vi SKA reagera och bli arga och så har det varit. Det är helt enkelt inte värt det, utan hellre bättre att låta mycket bara glida förbi och inte ge saker den uppmärksamhet barnen vill ha. Det kanske är en enkel grej men det gör SÅN skillnad!
Och egentligen, kan man säga att barnen haft en dag med dåligt humör eller beror deras humör egentligen på föräldrarnas humör? Svår nöt att knäcka men det smittas ju hejvilt, det där med just humör. SÅ, idag har varit en bättre dag och saker och ting känns faktiskt mycket bättre.
I övrigt känner jag att jag inte hinner något just nu! När ska jag liksom hinna klippa tånaglarna, vattna blommorna och fila hälarna? HUR hinner alla allt?
Imorgon ska golvet slipas OCH omfattningar byggas. Plus att en av ytterdörrarna kommer att byggas igen, känns så peppigt att det rör sig lite. Vi börjar få en aningens eld i baken nu eftersom det ju snart bara handlar om månader (HJÄLP) innan vi ska bo där!
Lovar att berätta mer om allt som händer i livet snart, framtiden känns så spännande hörrni!
Sådär försöker jag tänka nu i semestertider, är det värt att säga till om, värt att säga nej till, värt att tjata om? Oftast kommer jag fram till att svaret är Nej. Så då får ungarna gå utan kläder, de får ha tofflor på affären och typ leva i en papperskrona från Burger King men va fasen tror vi alla blir lite gladare. Med det sagt så är det inte enkelt att inte säga nej till allt av ren rutin (?!) särskilt vid 85 mil i bil på 2 dagar xD men försöker tänka att det kommer bli lättare nästa år, sen får vi väl se om det är sant.
Alla hinner inte alltid allt! Iaf inte vi, och vi renoverar inte ett nytt hus, bara en tvättstuga. Bara det håller på att ta kål på mig, hehe. Tror att du är på rätt spår med att barn fångar mycket av vuxnas humör, det försöker vi ta till oss av nu (men det är svårt, inte så lätt att byta humör…) tack för ditt förra inlägg iaf! Jag gick också runt och kände att detta bara händer oss!