elisabethlindroth.se

bara en blogg

  • Hem
  • Om Elisabeth
  • Min Youtube-kanal
  • Gravid vecka för vecka
  • Tvillingarna

3 x februari

20 februari, 2018

Det roliga med att ha haft en blogg ett tag är att man kan titta tillbaka på hur livet var förr. Nu tänkte jag att vi kunde kolla på hur livet varit under februari de tre senaste åren!

2017:

Åke var en liten pluttis! Kan inte fatta att han var så liten och blir så ledsen när jag tänker på hur hans liv vändes upp och ner när Gry bara dök upp. Han har gjort det så himla bra och nu minns han nog inte ens att det varit på något annat vis så klart.

Jag var vääääÄäääldigt gravid.

Vi fick hem vår specialbeställda hylla, som min styvpappa gjort efter att jag sett en liknande (svindyr) på Instagram.

Jag var ledig i väntan på Gry och sminkade mig en dag. Kände mig så jäkla snygg som gravid denna gång, saknar mitt fylliga fejs!

Jag var orolig för hur Åke skulle hantera omställningen och sörjde på många sätt den sista tiden med bara honom. Så dubbel känsla det är, att längta efter ett barn i magen och samtidigt sörja att barnet utanför den snart ska få dela vår uppmärksamhet 4ever.

2016

Åke var ÄNNU mindre! Alltså gullet!

Vi kaklade köket, med hjälp av Leifs farbror.

Kexbarnet Åke. I nästan samma ålder som Gry är nu, skulle ALDRIG kunna ta en liknande bild på henne, den skulle endast bestå av streck.

Jag hade kort hår och ett pyttelitet frö i magen. Var kanske i vecka 6 här. Känns skönt att inte vara gravid i februari detta år ska jag erkänna.

Vi hade mycket snö även 2016 men tror baske mig det är mer nu. NU ÄR DET NOG.

2015

Åke var en månad och Ralf tog sig an rollen som storebror med stor entusiasm. Här hade han lagt sig bredvid tätt intill och fått honom att somna.

Vi firade alla hjärtans dag.

Åke tränade på sin fotomin.

Han hade sååå mycket och så mörkt hår!

Vi hade så många mysiga morgnar, när Ralf kröp ner bredvid oss. Så mysig tid (i efterhand i alla fall)!

Blir alldeles rörd när jag ser tillbaka på de tre år jag delat med mig av mitt liv här på bloggen. Fatta så mycket vi varit med om tillsammans? Fint ju!

131

Leave a Comment
Filed Under: Åke ett år, Åke tre år, Åke två år, Familj

Traditionen fortsätter!

14 januari, 2018

Januari 2016

Januari 2017

Januari 2018

93

Leave a Comment
Filed Under: Åke ett år, Åke tre år, Åke två år

En bitterljuv kväll

9 januari, 2018

Idag lämnade jag jobbet 18.15. Lite senare än vanligt eftersom allt gick lite snett, det var slut häftklammer, jag hade glömt blanda två färgburkar som skulle vara klara till imorgon bitti och jag var tvungen att kolla att jag VERKLIGEN hade låst dörrarna typ 9854758 gånger.

Sladdade in vid vårt lilla hus strax före 19 och möttes av världens gulligaste lilla barn i nattskjorta, som i vanlig ordning stod i hallen och väntade. När jag kom in släppte han allt han hade och sträckte upp sina små armar mot mig och efter det satt hans ben virade runt min midja tills vi gick och la oss.

Efter en stunds snurrande i sängen, några byten av plats och lite insläpp av frisk luft utifrån, somnade han till slut, med en arm över mitt ansikte. Jag låg som vanligt kvar en stund där och andades i hans hår och innan jag smög mig upp pussade jag honom på pannan. Sista gången jag pussade på honom som tvååring.

Imorgon blir han tre år, min stora men lilla bebis. Kan inte förstå det. Som jag många gånger skrivit är jag ingen som längtar tillbaka, utan jag ser fram emot att se mina barn växa upp och utvecklas framåt. Däremot kan jag inte låta bli att titta tillbaka på dessa tre år och så klart ångra att jag inte NJUTIT mer. Hahaha, föräldraskapet är så JÄKLA svårt, särskilt eller kanske framför allt känslomässigt.

Jag kan liksom inte fatta att jag varit någons mamma i tre år, samtidigt som det känns som att det alltid varit så. Han är så jäkla självklar nu, en sån perfekt pusselbit i vårt hem.

Annars då? Jag KAN ha drabbats av någon januari-slöhet, för min hjärna är helt tom. Igår satt jag vid en öppen dator en längre stund utan att kunna skriva ett enda ord här på bloggis.

Ska rada upp orsakerna till slöheten (ni ba: HERREGUD SÅ SPÄNNANDE!):

  • Januari så klart. Mörkt, kallt och rätt…trist?
  • Sockerfritt liv. Denna veckan har jag börjat skippa socker och även annat onyttigt. OBS! Ej pga nyårslöfte eller något vikthetsigt utan för att undersöka om det kan vara boven till mina extrema svettningar kring mens. HOPPAS INTE det beror på socker och fett, eftersom det är mina två favvizar.
  • Heltidsjobb. CHOCKEN! Känner mig så frånvarande som förälder och har konstant dåligt samvete och är trött på ett helt annat sätt.
  • Dålig sömn. JAJAJA, har sagt det förr men förutom att barnen sover lite sisådär har jag så himla svårt att somna på kvällarna.
  • Pms-piller. Är inne på tredje månaden där jag äter anti-depp mellan ägglossning och mens och skillnaden är ENORM! Första månaden mådde jag ju apa de första veckorna men det har tack och lov inte blivit lika illa efter det. Däremot blir jag trött och liiiite underlig i måendet första dagarna men det tar jag mycket hellre än mörkret.

 

MEN jag har så mycket peppigt att se fram emot också, vilket jag klänger mig fast mig just nu. Åkes födelsedag! Framsteg i huset! Youtube-återkomst! Träffa Lojsan i Umeå om några veckor!

Ja, ni hör ju!

Hur mår ni? Känner ni av januari-deppen? Hur gör ni för att somna lättare på kvällarna? 

Tack för era fina kommentarer på Leifs blogginlägg förresten! Så fint att läsa, både dem och inlägget (har läst det en del gånger 🙂 ). Ska svara på frågorna själv också och ge till honom när jag lyckats formulera allt rätt i huvudet. Vill ju ge lika mycket fint tillbaka så klart! 

 

68

6 Comments
Filed Under: Åke två år

Från ett till två eller fler

3 januari, 2018

Jag har säkert skrivit om detta innan men det slår mig verkligen varje dag, det här med den största chocken med att få ett till barn.

Och det är just det man säger, att man ska få ett till barn. Det är där jag skulle vilja ändra och säga att man ska få ett NYTT barn. För det är liksom inte ett till av samma barn som kommer, vilket man så klart vet men på inget vis kan förstå ändå förrän efteråt.

Har man ”bara” (obs det är inget bara med ETT barn men ni fattar) ett barn är ju det ens hundraprocentiga referenspunkt när det kommer till föräldraskap och erfarenheter i det området. Så att ens försöka tänka på hur nästkommande barn ska bli är ju totalt omöjligt och därför blir det lätt att man ändå undermedvetet tänker på sitt befintliga barn och hur hen är som person.

När jag var gravid med Gry upprepade Leif och jag ofta (kanske som en försvarsmekanism?) att denna gång skulle det inte bli lika stor chock eftersom vi nu visste hur vi fungerade som föräldrar. Vi hade jobbat in en fungerande rutin och blivit varma i kläderna. Självklart ville vi inte uppleva en tvåbarnschock utan bara ta allt med en klackspark, samtidigt som vi innerst inne båda var sinnessjukt nervösa över den kommande uppgiften.

Ut kom då Gry, en bebis och person så totalt olik sin bror att det knappt går att jämföra dem. Med henne kom också en tvåbarnschock som inte alls enbart varit av ondo, utan mest som en tornado av fart, kaos och kärlek. Åke var ju en så lugn bebis och är ett ganska lugnt barn än idag och vi var inte ens lite beredda på denna fartiga lilla bebis som flyttade hem till oss för snart tio månader sedan.

Vi hade förberett oss innan så klart med en del prylar, plus har köpt en del längs vägen. Detta, återigen, med Åke som referenspunkt. Han älskade sin gåstol och satt nöjt i den LÅÅÅÅNGA stunder upp till typ ett år. Gry hatar den, hon blir frustrerad av att sitta fast och vill bara stå utanför den och gå med den likt en rollator.

Åke satt som ett ljus i sin matstol från Stokke, nästan fram tills att Gry kom kunde vi laga middag med honom i stolen och en bok. Gry lärde sig att klättra ur den och också nästan ramla ur den vid ett halvår och går ICKET spänna fast med selen. Den passar inte hennes kropp lika bra och hon HATAR att sitta fastspänd. Nu har vi plockat upp matstolen från Ikea som hon ännu inte lärt sig rymma ifrån.

Åke sov ganska bra och när han väl somnade SOV han. Gry är lättväckt och sover mer hackigt. Åke ammade länge och bra, Gry ammade kort och inte lätt.

Åke kunde sitta stilla på golvet och filosofera själv, det gör han än. Gry vill gärna bli buren och underhållen men kan tack och lov spendera lite tid själv numera, gärna också med en bok (starkt släktdrag).

Åke låg stilla vid blöjbyten jämt, samma sak vid påklädning. Han är fortfarande väldigt lätt att både byta blöja på, ta till toaletten och klä på. Han finner sig i allt. Gry hatar att ligga stilla, både vid blöjbyte och påklädning.

I och med att vi nu lärt känna Gry mer har mycket av chocken lagt sig. Vi har lärt oss vad alla hennes små ljud betyder och vad hon vill och inte vill, även det är totalt annorlunda från Åke så klart. Nu KAN vi liksom henne och nu kan vi också börja se barnens likheter.

För visst är de lika! Det är något i grunden som gör att de båda påminner om varandra, något som inte går sätta fingret på. Deras personligheter kanske? Båda är väldigt ofta glada, särskilt som bebisar. Väldigt sällan gråt om de inte gjort sig illa eller är superhungriga.

De är båda matglada, också här särskilt som bebisar. Gapar och stoppar allt i munnen som sätts framför dem. Åke är numera rätt noggrann med vad han äter med det han gillar äter han mängder av.

Båda trivs i vagnen, något jag antar att de fått vänja sig vid eftersom de spenderar mycket tid i den. Båda älskar att bada, särskilt med varandra. Båda är sociala, söker ögonkontakt med folk på affären och ler glatt.

I grunden har vi två väldigt nöjda och trygga barn som samtidigt är så olika varandra. Och det är ju egentligen så enkel matematik. Gry är inte bara ett till barn, hon är ett NYTT barn, en NY människa som vi älskar precis som hon är.

Chocken över att ha två barn kommer nog aldrig att lägga sig dock. Fatta att jag liksom är tvåbarnsmamma? Att Åke är storebror? Att mina barn har syskon? Att jag ens kan skriva orden mina barn är en chock. Det är så hisnande, häftigt och underbart, kryddat med en skopa kaos så klart.

Åke och Gry i ungefär samma ålder. 

74

5 Comments
Filed Under: Åke två år, Gry 8-10 månader

Första dagen och en ”harmonisk” utflykt

1 januari, 2018

Idag hade vi bestämt oss för att göra en liten utflykt. Vädret skulle vara milt i norrlandsmått mätt (typ -2) och vi tänkte att det nu var dags att för första gången utforska skogen bakom vårt nya hus!

I tanken låter det ju så himla idylliskt men som vi alla vet är det ALDRIG som i tanken (eller på sociala medier), utan det är alltid något barn som är trött (i vårt fall båda två) och kanske även någon förälder som är trött (i vårt fall båda två), vilket kan leda till en del gruff.

Vår oro inför nyårsafton och alla smällande raketer var helt onödig, Ralf var sååå lugn och snarkade sig igenom allt. Barnen däremot sov helt uselt. Inte för att det smällde tror jag, utan mest för att det bara var en sån natt. Gry var vaken större delen av kvällen och Åke var vaken mycket under natten. KUL.

Vi åkte i alla fall en extra sväng för att barnen skulle få sova i bilen, de sov 20 minuter vardera… Under svängen hann vi lämna av ett skötbord som vi sålt (rensningen fortsätter!) och hämta en bärstol som vi fick låna på prov för att se om Gry skulle trivas i den.

Till sist såg vi skylten!

Väl framme klädde vi på trötta barn massa kläder och Åke parkerade sig glatt i pulkan. Hittills allt väl!

Gry hade sin nya mössa, som hon fått låna av sina gudföräldrars barn. SÅ gullig. Leif hade en mössa med lampa i, som han vann i en julklappslek. Halvgullig.

Vi kom några meter med ett barn i pulka och ett i bärstol innan Åke slängde sig ur pulkan i farten och rusade tillbaka mot huset. Det gick under inga omständigheter få honom att gå med oss, så jag fick ömsom bära honom, ömsom tvinga honom att åka pulka, under stort och ganska högljutt missnöje. Fördel med höga ljud i skogen; alla vilda djur springer (förhoppningsvis) far, far away. /livrädd för naturen

Att gå längs denna skogsväg för första gången var dels supertungt eftersom det är så mycket snö och dels oändligt spännande! Aldrig någonsin kommer vi gå där för första gången igen.

Vid varje krök försökte jag nästan förlänga halsen för att kunna se vad som dolde sig bakom. Var det en kurva? En backe? Älskar de höga, snötäckta träden!

Lagom tills vi tänkte vända om blev Åke så klart peppad och ville nog gärna gå längre.

Vi var lite suddiga och ur fokus men det är man väl alltid lite?

Gry var suuuupertrött och sjönk allt längre ner i stolen, så vi la till slut över henne i pulkan.

Där låg hon som ett litet overallpaket och tittade upp i luften.

Åke kutade glatt omkring och lät som ett lejon.

Och varvade med långa stunder där han bara stod stilla och funderade på djupa saker.

Så himla fint att bara helt naturligt vek in på gården sen, som att det är helt naturligt för honom.

Direkt upp till dörren gick han också! Tänk om han kunde förstå att han ska spendera mycket tid där inne snart.

Min styvsyster och hennes man, Grys gudföräldrar kom förbi en sväng och vi pratade lite om framtidsplanerna inne i huset. Det var dock så JÄÄÄÄÄKLA kallt, så vi var tvungna att åka vidare.

På vägen hem stannade vi hos min styvsyster och hämtade upp en SÅ fin kälke som vi ska få låna. Deras barn tyckte jättemycket om den, så jag hoppas våra barn ska gilla den också! Känns inte som att det görs såna här idag?

Sen hann vi förbi ett par andra vänner som har två barn i våra barns ålder, plus ett äldre också. Så kul att se dem ihop, det var alldeles för länge sen.

PUH, är så jäkla imponerad av folk med småbarn som gör saker hela tiden och inte gnäller. EN utflykt och sen är jag knäckt ett par dagar känns det som. Längtar tills vi har utflyktsmål runt hörnet, NU är det äntligen nytt år och förhoppningsvis dags för allt att dra igång i huset! HURRA!

Och hörrni, hoppas ni mår bra efter nyårsafton! Tusen tack för era kommentarer på mina två senaste inlägg. ÄLSKAR att läsa om era jobb och plugg och annat, så jäääääkla intressant! Fortsätt kommentera, blir så inspirerad av er! TACK!

67

12 Comments
Filed Under: Åke två år, Familj, Gry 8-10 månader

  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 11
  • Next Page »
Hej!

Skriver om bebisar, hundar, renovering och allmänna livskriser.

Bor i Norrland tillsammans med ett härligt gäng och har precis köpt en gammal skola som ska börja renoveras inom kort!

  • Bloglovin
  • Email
  • Facebook
  • Instagram

Följ mig på Instagram!

Something is wrong.
Instagram token error.

Prenumera på Bloglovin’

Follow

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Fem år senare

Fem år senare

För nästan exakt fem år sedan (2014?!?!??!?!?!) … [Read More...]

Uppdatering: swishens vara eller inte vara

Uppdatering: swishens vara eller inte vara

Älskade ni! Hade inte räknat med denna reaktion på … [Read More...]

Bloggens vara eller inte vara

Bloggens vara eller inte vara

Hej! Som ni trogna läsare vet, har jag ju … [Read More...]

Theme Design By Studio Mommy · Copyright © 2019