elisabethlindroth.se

- bara en blogg

Katter, barn och en trött mor

Vardag Permalink10
Sista tiden har varit rätt tuff för mig, så har medvetet valt att inte skriva här. Har efter mina år med en blogg insett att det aldrig är bra att blogga mitt i jobbiga känslor, utan att det klokaste är att vänta ut det värsta innan jag öppnar datorn. De gånger jag bloggat när jag inte mått okej har det resulterat i inlägg som jag antingen tagit bort eller ångrat, då de inte känts så genomtänkta. Jag har ju många gånger skrivit om att jag börjat äta antidepp för min pms. Det har funkat SÅ bra, så bra att jag efter ett år började tänka att jag kanske faktiskt inte behöver dem. Har förstått att detta är en ganska vanlig sak att göra för personer som äter medicin och det kan förstås i vissa fall stämma. När jag fick recept på min medicin var jag verkligen slutkörd och nere och jag mår ju allmänt mycket bättre nu och resonerade så att min pms KANSKE inte är så farlig längre. Det känns ju så klart lite onödigt att äta massa piller som man kanske inte behöver. Sagt och gjort, jag slutade. Första månaden gick ändå bra men den andra började det bli tungt. Jag kunde inte riktigt peka på exakt vad som var tungt och valde därför att inte direkt tänka att det berodde på min pms. Förra helgen, mitt i tredje månaden, var det HEMSKT. Ett sånt hemskt mörker och jag kände igen mina känslor från innan jag fick min medicin. Jag kunde liksom säga till Leif exakt hur hemskt jag mådde men skillnaden denna gång var att jag också kunde säga varför. Så nu börjar jag om med mina älskade piller och hoppas att jag får må lite bättre igen! Sen har väl den senaste tidens stress och press kommit ikapp också. Jag menar, det har verkligen inte varit nådigt. Förutom allt med husförsäljning, flytt, inneboende hos svärmor OCH total renovering av detta hus, har vi skolat in båda barnen på förskolan med allt vad det innebär. Det har varit SÅååÅÅå mycket sjukdom, Gry var hemma över en vecka nyligen, och så mycket knep och knåp för att få det att gå ihop med olika förskolor, bilar och så en hund mitt i det som ska rastas och tas om hand. Mitt i detta började jag också på ett nytt jobb, där chefen som anställde mig, han jag tyckte så mycket om, gick bort i en olycka precis innan jag började. Att försöka lära mig allt nytt, komma in i en ny grupp samtidigt som flytt, inneboende, inskolning och renovering pågick, DET VAR TUFFT. Så med det sagt, jag försöker hålla mig lugn och inte stressa upp mig, vilket verkar oerhört svårt när stressen varit så närvarande under en lång period. Min dröm är att börja träna eftersom jag vet att det är typ det enda som gör mig mindre stressad, men när ska det hinnas med? Hur gör ni andra som får in det i livet? Oj, vilken lång inledning på ett inlägg som jag hade tänkt skulle vara roligt men så får det bli! Nu byter vi raskt ämne och kör på med roliga bilder av barn och katter tycker jag! Nu är de här, våra små gulletussar! De flyttade in förra veckan och har redan tagit över huset. Det här är Bodil. Hon är SÅ gosig och kurrar (eller säger ni spinner?) direkt man kommer nära. Boris är lite mer försiktigt med människor men när han vill lägger han sig i ens knä och somnar. Båda två är helt otroliga med barnen, de bryr sig varken om skrik eller spring omkring sig. Helt otroligt! Denna här är dock deras stora fiende. Stackars Ralf som vid snart elva års ålder får lurviga småsyskon som bara fräser när han glatt försöker närma sig. Det har varit några försök till närkontakt men det har bara inneburit att någon blivit klöst på nosen. Min gulliga svärmor låter ofta Ralf bo hos henne på veckorna eftersom vi annars inte hinner hem till honom på lunchen men de dagar han är hemma har vi separerat djuren under delar av dagen för att katterna ska få återhämta sig. Men det kommer så klart att lösa sig, tids nog! I övrigt tar vi det så himla lugnt som vi bara kan under våra lediga helger. Ibland kan jag bli stressad av att se hur aktiva andra med småbarn är. Det är skidbackar hit och utflykter dit, vi är nöjda om vi får hälsa på farmor eller mormor en slö söndag och helst är vi hemma och skrotar på i vårt stökiga hem. Det bästa med helger är ju att man kan gå omkring lite hur som helst, ta tid på sig med matlagning och vara nöjd om man lyckas byta sängkläder i en säng, som idag. Det är dock ett jäkla sjå att ha småbarn och små katter. Dit inte barnen når, når katterna. DE ÄR ÖVERALLT! Och springer så att det låter som en hjord älgar! Nästa helg ska vi testa släppa ut dem en liten stund, förhoppningsvis kan de vara ute ordentligt framåt våren. Intalar mig att de kommer bli lugnare inomhus sen? Annars är det mesta som vanligt. Gry spenderar 60% av sin vakna tid på möbler, helst bord. Som sagt. Hon har ett JÄKLA humör nu men så blir hon ju också två år (!!!!!) om mindre än en månad, så det hör väl lite till. Hon är dock så hiskeligt rolig och pratar kanske 98% av sin vakna tid och även lite i sömnen. På tal om sömnen, den har varit allt annat än angenäm på sistone. Gry har varit såååå förkyld och hostat sig igenom nätterna. Jag är glad om jag skrapar ihop fem timmars osammanhängande sömn. Måtte detta snart gå över! Åke har dock börjat bjuda på ett helt gäng med superbra sömn och verkar göra stora framsteg på sin underbara förskola, det värmer i hjärtat! Jag försöker njuta av att ljuset börjar återvända, att den extrema kylan har gett sig (efter fyra veckor där det aldrig var varmare än -15) och att solen värmer upp oss på alla vis. Däremot är jag paniskt orolig för sjukdomar just nu, något jag önskar att jag kunde vara lite mer lugn inför. Väntar varje dag att telefonen ska ringa och att magsjukan ska vara ett faktum, eller att något barn ska bli sjukt mitt i natten. Det är liksom väntan som är värst på något vis. BLÄ, nu är jag så himla redo för vår och en göttigare känsla inombords! Förlåt för vägg av text (as usual), hade tänkt sprida ut allt till flera inlägg men har fortfarande inte riktigt den tiden eller orken. Hoppas ni har det bra, att ni inte är alldeles för sjuka och att ni slipper må dåligt. PUSS!
#1 - - Marie:

Skönt att fler än jag inte orkar göra annat än att skrota i pyjamas hela helgen ☺️
Just nu räknar jag bara ner tills min minsta har gått färdigt på förskolan så man slipper dessa envisa sjukdomar (1,5år kvar). Jag inbillar mig att de är sjuka mer sällan när de går i skolan. Mitt andra barn började förskoleklass i höstas så en av dom har lämnat iallafall. Sen kommer jag säkert sakna att ha barn där när väl ingen går där 😁

Jag vet exakt vad du menar med den där väntan på samtal/mitt i natten uppvak. Kan, när hjärnspökena är som värst, ligga vaken på natten och bara lyssna efter ljud. Förväntansångest kallas det visst..

#2 - - Annie:

Kul att höra ifrån dig och katterna var ju supersöta! Hoppas att antidepp-pillrerna kickar in snart <3.
Jag äter ju både sömnmedel och anti-depressiva mediciner (och några till) och jag är så tacksam för att de hjälper mig i vardagen. Jag tror inte att jag kommer klara mig utan dem igen - eller åtminstone inte innan jag blir pensionär typ - och det är helt ok för mig. Jag är bara så tacksam för att det finns hjälp att tillgå när man har mått riktigt dåligt. Kram!

#3 - - Sara:

Åh vad jag känner igen den där ångestväntan på sjukdomar. Just nu har jag hållit femåringen hemma från förskolan pga kräksjuka på avdelningen, eftersom vi har en liten nyfödd hemma också. En del av mig skulle vilja hoppa över förskolan hela februari men han behöver ju träffa kompisar också.
Jag håller tummarna för att ni håller er friska!

#4 - - Elina Sofi:

Äntligen ett inlägg från dig känner jag bara 😍 Tycker att dina inlägg fungerar som antidepressiva antagligen gör! Skönt med en annan trött småbarnsmorsa som känner sig överväldigad av allt som måste göras ☺️❤️ Vab idag (igen) pga febrig dotter. Men märks inte ens att hon har feber 🙈 Själv har jag huvudvärk och har haft en temp på runt 37,6 i en vecka nu utan att något riktigt bryter ut! Är gravid också så antar att min temp är lite förhöjd pga det? Hursom, vab "passade" rätt bra idag.... har hunnit fixa lite tvätt och dessutom laddat ned SFKids appen till plattan så nu vilar jag lite 😌👌

#5 - - Linneasigrun:

Kul med ett inlägg, hurra!
Tråkigt med stress, det verkar vara småbarnsårens största ingrediens. Man är så behövd hela tiden och samtidigt ska man kunna sköta jobb och hem. Skulle man se sig själv utifrån är det inte konstigt om man får deppiga känslor. Barnen är underbara, såklart. Men det finns så lite tid för bara en själv.
När jag var som mest stressad sa en vettig människa (fysioterapeut) ”du ska inte träna i det tillståndet du är i nu. Du behöver lägga dig på soffan”. Det var så befriande att höra det. Jag tänkte så mycket att bara jag kommer iväg och tränar så blir det bra. Det blev bara en stress.
Hoppas att du finner tid för dej, tid att komma ikapp mentalt. Jag känner med dig

#6 - - Lisa:

Guuuuliga katter och barn 💕

#7 - - Sofia:

Hej Elisabeth! Alltid fint att läsa dina inlägg oavsett innehåll!
Jag tänkte på det du skrev om träning, vet inte vad du har tränat för något tidigare men jag vill lobba för yoga. Jag har tidigare varit lite skeptisk och blivit uttråkad när jag provat, men för nån månad sen började jag yoga hemma med youtube och bestämde mig för att göra det varje dag en period, att ge det en chans. Nu gör jag det fortfarande så ofta jag har tid (ibland bara 10 minuter), och märker sån enorm skillnad på humör, stressnivå och energi när jag gör det regelbundet. Youtube är ju en guldgruva, jag följer mest ”yoga with Adriene”, hon har hur många klipp som helst och har satt ihop flera längre program om man vill ha avsnitt som hänger ihop. Trots barn och djur överallt hoppas jag att du hittar lite tid för dig själv då och då! För mig har det gjort oväntade underverk för både kropp och själ.
Kram på dig!

#8 - - Ida:

Tack för att du delar med dig!
Smart att börja med tabletterna igen.
Heja er och kämpa på! ❤️

Igår läste jag ett bra citat, typ:
När något är jobbigt, tänk på att ”This too shall pass”
När något är bra, försök att inte tänka på ovanstående.

#9 - - Katta:

Jag hoppas du ska få känna skillnad med pillren igen :) I övrigt känns det även som att ni haft så sjukt mycket så det ändå borde vara sjukt jobbigt - även med piller. Jag är helt slutkörd bara av att ha börjat jobbat efter julledighet och så alla sjukdomar hos barnen därefter. Hoppas ni får en fin helg ❤️

#10 - - Amanda:

Du är helt fantastiskt bra på att ge en bild av ett liv med ups and downs, solsken, kärlek, depp och allt vad livet faktiskt innebär. Utan att ge press och stress hos läsaren. Det är bara så härligt att hänga med :)
Och vilka fina bilder!!
Tack :)

Till top